Levodopa, som är standardbehandlingen vid Parkinsons sjukdom, ger effektiv symtomlindring. Ofta lyckas den dock inte på ett adekvat sätt motverka icke-motoriska symtom, och långvarig användning kan leda till motoriska fluktuationer och dyskinesi.

I den vetenskapliga artikeln redovisas ett prekliniskt arbete som utförts vid Institutionen för medicinsk translationell biologi, Umeå universitet och Integrativ neurofysiologi, Lunds universitet, i samarbete med forskare vid IRLAB. Den nyligen genomförda studien analyserar de antidyskinetiska effekterna av IRLAB:s läkemedelskandidat mesdopetam, samt amantadin och pimavanserin, i en preklinisk modell av levodopa-inducerad dyskinesi. Studien undersöker mekanismerna bakom levodopa-inducerad dyskinesi och relaterade farmakologiska strategier för att lindra dyskinetiska symptom.

Studien visar på ett övertygande sätt att minskningen av en viss typ av hjärnaktivitet, smalbandiga gammaoscillationer (NBG), särskilt i de sensomotoriska områdena, korrelerar med minskade dyskinesier för både amantadin och mesdopetam. Resultaten tyder på att NBG är en viktig biomarkör för att bedöma effekterna av antidyskinetiska behandlingar. Dessutom ger studieresultaten insikter i mekanismerna på systemnivå bakom den antidyskinetiska effekten av mesdopetam och tyder på potentiella ytterligare fördelar vid behandling av Parkinson-relaterad psykos.

”Detta är en omfattande serie av experiment som möjliggör djupgående jämförelser av läkemedelssubstanserna. Resultaten illustrerar tydligt skillnaderna i effektprofiler och verkningsmekanismer, vilka talar till fördel för mesdopetam som behandling av dyskinesi”, säger Nicholas Waters, Executive Vice President och chef för FoU på IRLAB.

Den vetenskapliga publikationen Neurophysiological treatment effects of mesdopetam, pimavanserin, and amantadine in a rodent model of levodopa-induced dyskinesia har författats av N Abdolaziz R et al.
Den fullständiga publikationen finns tillgänglig här: https://onlinelibrary.wiley.com/doi/full/10.1111/ejn.70032