Skadligt bruk och beroende förekommer i ungefär lika stor utsträckning bland kvinnor som män. Trots det är det betydligt färre kvinnor som kommer till behandling. Statistik från Nämndemansgården visar att knappt en tredjedel av klienterna i behandling är kvinnor. Samtidigt kommer kvinnor oftare till behandling via socialtjänsten, medan män i betydligt högre grad får sin behandling finansierad av arbetsgivaren.

I samband med internationella kvinnodagen vill Nämndemansgården uppmärksamma varför kvinnor inte når beroendevården i samma utsträckning och hur stigma och sena insatser kan bidra till skillnaderna.

- Män har inte beroendeproblematik i högre grad än kvinnor, ändå är män kraftigt överrepresenterade i behandling. Det betyder att många kvinnor med skadligt bruk aldrig får den hjälp de behöver, säger Martina Malmström, verksamhetsutvecklare på Nämndemansgården och sjuksköterska med lång erfarenhet av beroendebehandling.

Stigma gör att kvinnor söker hjälp senare

Erfarenheter från beroendevården visar att kvinnor ofta väntar längre med att söka hjälp. Skammen kring alkohol- eller drogproblem är fortfarande starkare för kvinnor än för män, och många är rädda för hur omgivningen ska reagera - inte minst i relation till familj och barn.

- Kvinnor är ofta bättre på att dölja sitt drickande och söker i stället vård för andra symtom som ångest, depression, sömnsvårigheter eller magproblem. Då missar man ibland att ställa frågor om alkohol eller andra substanser, säger Martina Malmström.

Hon menar att primärvården behöver bli bättre på att våga ta upp frågan om alkohol och droger, även när patienten söker för andra besvär.

- Precis som vi frågar om psykisk ohälsa eller suicidtankar behöver vi också våga fråga om alkoholkonsumtion. Annars riskerar problemen att förbli osynliga, säger hon.

Kvinnor kommer oftare via socialtjänsten

Skillnaderna märks också i hur patienter kommer till behandling. Till Nämndemansgårdens behandlingsinternat Blentarp kom under 2025 cirka 60 procent av kvinnorna i behandling via socialtjänsten, jämfört med 38 procent av männen.

- När kvinnor väl kommer till socialtjänsten har problemen ofta gått längre och blivit mer komplexa. Det visar att många inte fångas upp i tid, säger Martina Malmström.

Samtidigt visar statistiken att män i högre grad får hjälp via arbetsgivaren. På Blentarp finansierades under 2025 cirka 36 procent av männens behandling av arbetsgivaren, jämfört med 19 procent av kvinnornas.

Samma mönster finns även hos Nämndemansgårdens öppenvårdsenheter över landet. Av klienterna under 2025 var 50 procent män som fick sin behandling finansierad av arbetsgivaren, jämfört med 40 procent kvinnor.

- Arbetsplatsen kan vara en viktig väg till tidig hjälp. Men våra siffror visar att kvinnor inte i lika stor utsträckning når behandling via arbetsgivaren. Där finns ett tydligt förbättringsområde. Dessutom får män i högre utsträckning en internatbehandling finansierad, vilket är en dyrare behandling jämfört med öppenvårdsbehandlingen, säger Martina Malmström.

Tidigare upptäckt kan minska lidandet

Nämndemansgården menar att både primärvården och arbetsgivare behöver bli bättre på att upptäcka skadligt bruk tidigt, särskilt hos kvinnor.

- Den stora utmaningen är inte att behandla kvinnor när de väl kommer till oss, utan att de kommer senare än nödvändigt eller inte alls. Vi behöver bli bättre på att upptäcka problemen tidigare. Fler kvinnor förtjänar att få den behandling de har rätt till i tid, säger Martina Malmström.

Om Nämndemansgården

Nämndemansgården är en av Sveriges mest etablerade aktörer inom evidensbaserad behandling av skadligt bruk och beroende, med både öppenvård och internatbehandling. Verksamheten är en systerorganisation till Feelgood.

För mer information kontakta:

Åsa Rex Nygård, marknads- och kommunikationsdirektör Feelgood och Nämndemansgården, 070-728 56 50, asa.rexnygard@feelgood.se