I studien, som publicerats i JBMR, jämförde forskarna effekten på benläkning hos två syntetiska bensubstitut - ett med en nanostruktur (OssDsign Catalyst) och ett med en mikrostruktur som är typisk för substitut av tidigare generation. Materialen implanterades i kritiskt stora bendefekter i knälederna på kaniner och utvärderades vid 4, 8, 12 och 26 veckor.

Med OssDsign Catalyst uppnåddes fullständig läkning av defekten redan vid den första utvärderingstidpunkten (4 veckor) till skillnad från tidigare generations substitut, där läkningen tog dubbelt så lång tid. OssDsign Catalyst uppvisade även kontinuerlig, progressiv biologisk resorption och ersattes gradvis av kroppens eget ben, varvid transplantatets volym minskade med 60 % över 26 veckor. Den tidigare generationens bensubstitut visade däremot minimal remodellering och förblev i stort sett oförändrat efter vecka fyra. Remodellering av OssDsign Catalyst var inte bara histologiskt påvisbar utan stöddes även av statistiskt signifikanta kvantitativa data. Detta ger ett starkt vetenskapligt belägg för en av de viktigaste fördelarna med fjärde generationens syntetiska bensubstitut.

"Många syntetiska bensubstitut av tidigare generation har inte lyckats matcha det kliniska utfall som åstadkoms med traditionella bensubstitut, men OssDsign Catalyst överbryggar nu det gapet. Preklinisk forskning är fortfarande avgörande för att fördjupa förståelsen och stärka den vetenskapliga grunden för klinisk tillämpning, och vi är glada att se dessa resultat publicerade i en av de ledande tidskrifterna inom vårt område", kommenterar Mark Waugh, vd för OssDsign.

Studien är publicerad i det senaste numret av The Journal of Bone and Mineral Research och finns tillgänglig här: https://onlinelibrary.wiley.com/doi/abs/10.1002/jbm.b.70103