Förekomst
Kadmium finns naturligt i åkermark. Dessutom tillförs kadmium till åkermarken framför allt genom luftföroreningar och genom användning av handelsgödsel, stallgödsel och rötslam. Kadmium tas upp i växternas rotsystem och finns i den mesta maten vi äter (https://www.livsmedelsverket.se/livsmedel-och-innehall/oonskade-amnen/metaller1/kadmium). Det största bidraget av kadmium får både barn och vuxna via spannmålsprodukter och potatis. Dessa livsmedel innehåller förhållandevis låga kadmiumhalter men eftersom vi äter mycket av dem blir den totala mängden kadmium stor. Vissa livsmedel kan innehålla större mängder kadmium. Det gäller inre organ som lever och njure, det bruna köttet på krabba samt snöbolls- och kungschampinjon.

Symptom
Kadmium påverkar mineraliseringen av kroppens ben negativt. Svenska studier på allmänbefolkningen har funnit ett samband mellan ökad kadmiumexponering och sänkt bentäthet samt ökad risk för frakturer. Höga halter kadmium gav stort antal spontana frakturer, vilket kallas för itai-itai  (https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/6623520/)disease (https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/6623520/). Studier har även visat att kadmium är cancerframkallande. Det finns ett statistiska samband mellan kadmiumexponering i allmänbefolkningen och cancer i lungorna, livmoderslemhinnan och urinblåsan, samt bröstcancer. Kadmium har även visat sig kunna ha negativa effekter på hjärtkärlsystemet. Vidare orsakar kadmium en rad neurotoxiska effekter i det centrala nervsystemet. Höga kadmiumhalter i blodet är associerat med depression (https://www.jstage.jst.go.jp/article/ehpm/29/0/29_24-00050/_html/-char/ja). Kadmium ansamlas framförallt i njurarna. Den biologiska halveringstiden för kadmium i njuren är 10-30 år, vilket innebär att kadmiumhalten i njurarna ökar under en stor del av livet. Njurarna kan därför på sikt ta skada.